Möt författaren till historisk roman: ”Den började leva sitt eget liv”

Lumenos Förlag: Möt Stina Nilsson Basell – författaren till spännande romanen Den blå gardinen.

1: Hur kom du på idén till din bok?

Berättelsen kom av en novelltävling som Boktugg hade. Man skulle ta en äldre roman och lägga till, eller dra ifrån, eller lyfta upp, eller lyfta ned, för att få till en fortsättning. Jag kastade mig in i min favoritroman av Jane Austen, Stolthet och Fördom. De två äldre systrarna, tänkte jag, de kan man göra mer av. Sedan ville jag placera dem i ett fattighus. Jag tittade i Östergötland och där i Linköping fann jag ett fattighus som jag bestämde mig för. Bra, tänkte jag, nu har jag en del av spelplanen. Nu sökte jag en herrgård och till min förtjusning såg jag en stilig herrgård som passade in. Den hade funnits där år 1860. Utmärkt, strålade jag, som redan hade bestämt mig för mitten av 1800-talet. När jag var igång kom jag alltmer bort från novelltävlingen, och en lång berättelse började ta form. Den började leva sitt eget liv (som vanligt).

2: Vilken del av skaparprocessen upplevde du som den roligaste att jobba med?

Allt med att fundera ut namnen på karaktärerna, hitta gator och hus från den tiden (några verkliga personer spatserade också förbi), till att fantisera ihop berättelsen som skulle knyta ihop alla trådar. Det märkliga var, som det ibland är, att historien verkade skriva sig själv ibland. Det jag ville ha fanns redan där. Så dessa saker plockade jag upp med guldpincett. Och njöt 😉

3: Finns det något om dig vi inte vet om, som du skulle vilja dela med dig av?

Jag älskar katter och hatar orättvisor. Tycker att kvinnan ska ha en betydande roll i mina böcker (överallt) då hon har fått utstå mycket och fortfarande får utstå en hel del. Jag vill lyfta fram den vanliga människan i mina berättelser. Jag har varit i Zimbabwe med Färneboskolan och det var den bästa resan. Hjärnblödning när jag var 28 och 29 år, men har kunnat göra det hjärtat skriker om ändå: Sjunga, måla och skriva böcker. Till slut: Jag har sjungit i en jättekör för Nelson Mandela i Globen 1990. Han hade blivit fri och jag var salig ”Tänk att få sjunga sångerna om honom och för honom”.

🌟

Foto på författaren: Holger Thell

Foto på Den blå gardinen: Lumenos Förlag