🌟 1884 öppnade Sven Petter Svensson affär i Sanden och 1894 övertog sonen Albin Svensson affären. 1910 Gick bröderna Albin och Gustav Svensson tillsammans och drev rörelsen Albin Svensson & Co. Där började det för familjen Wass, deras Sanden-liv, när de kom 1932 från Kisa-trakten för att driva lanthandeln vidare.
🌟 Gamla lanthandeln från 1884 som blev pensionatshus. Bankhuset där Göteborgs bank fortfarande hade sina lokaler när mamma kom till Sanden 1932. Hela familjen Wass bodde där med banken som granne.
🌟 Bryggan där Ångbåten ”Maria” la till för en tur till Söderköping. Folk samlades. De väntade och kanske att de handlade i lanthandeln? Eller hade bankärenden till Göteborgs Bank? Man kanske passade på att handla kött i köttaffären? En ung flicka kanske skulle träffa sin älskade som hon inte fick gifta sig med för han var bara en skomakarlärling?
🌟 Uppvuxen med pensionat och lanthandel fanns det alltid något att arbeta med. Mamma fick inte bara vara tonåring. Det var krig och folk flydde. Precis som nu.
Familjen Wass tog emot en finsk flykting då, och vi måste göra allt som vi kan för att hjälpa ukrainska flyktingar idag.
🌟 Jag tror inte mormor Olga Wass och morfar Ture Wass skulle kunnat ana det som sedan hände i Sanden. Nämligen det att ett 50-tal av Olga och Tures släktingar fick glädjen av att vistas i fantastiska Sanden. Tack mormor Olga och morfar Ture för att ni reste den långa vägen från Kisa-trakten 1932, där ni hade er första lanthandel, för att ha lanthandel i Sankt Annas skärgård, Sanden.
🌟 Mormor Olga Wass och morfar Ture Wass övertog lanthandeln 1932 och lanthandeln drevs i familjen Wass namn till 1985. I 53 år betjänade Wass kunder och tog emot varor. Räknade pengar och bakade bullar. I ransoneringskortets tider med färre varor startade mormor Olga Wass pensionat.
🌟 Emelie Hermez hade affären i åtta somrar tills den lades ned 2017.
🌟 Norrköpings Tidningar: Nere vid ångbåtsbryggan i Sanden uppfördes ett magasin dit varor som skulle ut till öarna kunde förvaras i väntan på ångbåtstransport. Varorna kördes hit med hästar, oxar eller kor. Ibland gick det snabbt i den branta nedförsbacken till bryggan och mjölken skvätte från kornas spenar.
Med handelsbod, bank och ångbåtsbrygga var Sanden bygdens centrum. Handlaren var samtidigt banktjänsteman och speditör. Människor kom till Sanden för att köpa varor, göra sina bankärenden, fara med ångbåten och utbyta senaste nytt. Det kunde röra sig om hundratals människor eller fler på en och samma gång.
På bild 7 sitter (och står) de samlade utanför bankhuset i Sanden och har just arrenderat Sandens lanthandel. Året är 1932 och det skakar säkert till i luften av den spänning som väntar. Mormor Olga Wass och morfar Ture Wass vet vad de har att göra, och för barnen Olle, Åke och Birgitta (min mamma) väntar skolan.
Så småningom byggs ett nytt lanthandelshus upp och ett pensionat föds. Med starka nypor och en järnvilja ploppar ett efter ett av byggnader till pensionatet upp, och äldre hus återanvänds. Det är nog liv i luckan på 1940-talet och kriget har just börjat. Märker man av det i den lilla byn i Sankt Annas skärgård?
Det måste ha varit ett stort steg att ta sig från Kisa-trakten ända ut till skärgården. Modigt att med tre barn ta över en liten lanthandel långt bort från stad och ljus. Mormor Olga ville nog inte ha det som uppväxten, med åtta syskon och ensam mamma (fadern dog tidigt) och familjen arrenderade Fjärsbo av Adelsnäs utanför Åtvidaberg. Nej, hon gav sig nog sjutton på att livet skulle bli behagligare. Om det nu var så behagligt med att vara i farten hela tiden.Tvätta lakan i sjön(har mamma berättat), full rulle i affären, och fullt med pensionatsgäster. I ransoneringskortets tider med färre varor startade mormor Olga Wass pensionat.
Starten var i det nya huset ovanför den ståtliga nya lanthandeln. Där serverades det bästa som ön kunde frambringa. Mormor trollade fram läckerheter ur kjoltyget som fick officerarna och generalerna på fall. De kom tillbaka med sina familjer och ville bo över i den vackra och gåtfulla sommarbyn.
Mormor Olga härjade runt och ordnade nattplatser. Hennes egna barn fick bo i ett skjul på stranden. Det var ju ändå sommar, tänkte barnen Olle, Åke och Birgitta och såg förväntansfullt på de höga militärerna med deras familjer. Ett litet avbrott i det krig som pågick utanför dörren. Spännande att se hur de uniformsprydda männen plötsligt gick omkring i avslappnade kläder, tyckte nog barnen också. Och det mörka och tunga lystes upp för ett ögonblick.
Det var en tid som var lika blandat med känslor som idag. Och det är skönt att veta lite om sin historia, även om man förstår att det var en hel massa känslor. Faktiskt leder mormor mig till Per Hansson Bassell 1605, och till Tage Danielsson (väldigt långaväga släkt).
Tack mormor Olga & morfar Ture och mamma Birgitta samt alla andra släktingar för att jag finns.
🌟
Äldre bilder från runt 1900-talet: Anders Axelsson
🌟
Min devis historiska roman Spegeln i rummet utanför utspelar sig en hel del i Sanden.
Stina Nilsson Bassell 