Tommy Jansson, Norrköpings stadsbibliotek
Vi pratar över en lätt svajig telefonlinje, men trots att ljudet ibland försvinner går det inte att missa glädjen och stoltheten hos Stina Nilsson Bassell när hon berättar om sitt författarskap. Under 2015 kom hon ut med både sin åttonde och nionde bok. Och vi hoppas att det blir många fler framöver.
– Berättelsen! Med inlevelse i rösten betonar Stina Nilsson Bassell om kraften i orden, om att lyssna och att berätta. Det var när hon jobbade på servicehus med äldre människor och hörde dem prata om sina liv som Stina riktigt förstod vad hon ville ägna sig åt.
– Jag blev hänförd av deras berättelser. Och då förstod jag också hur starkt jag ville berätta något själv.
Stina växte upp i Västervik, men bodde från och med högstadietiden i Linköping. Skrivandet hade alltid funnits där, hon skrev kortare betraktelser i tonåren, hon älskade papper och penna. Under en resa till Zimbabwe med Färneboskolan växte längtan att berätta allt mer.
När hon kom hem testade hon att jobba med närradio och trivdes med det. Hon började på journalistlinjen på Bona folkhögskola och fick en gedigen utbildning. På skolan insåg Stina alltmer att det var radio hon ville hålla på med. När hon läst färdigt jobbade hon som frilansande radioreporter under många år. Radio var roligt. Kreativt. Härliga möten.
– I skrivandet kunde jag inte bolla så med musik och effekter. Jag gillade collagegrejen med radio, få ihop en känsla och inte bara beskriva rakt upp och ner.
Och kort efter att hon kommit igång träffade Stina också sin stora kärlek och sambo, Holger Thell. De fann varandra på en gång, de sjöng och spelade tillsammans. Men samtidigt som det riktiga livet med man och arbete skulle börja råkade Stina ut för en hjärnblödning. Ett kärl i hennes hjärna sprack och allt ställdes på ända. Med stor möda hämtade hon sig och återvände till arbetslivet, men sedan fick hon en hjärnblödning till.
Hon fick svårt att röra sig, att åka runt som hon hade gjort tidigare var inte längre möjligt. Livet som radioreporter fick hon lämna, men längtan efter att uttrycka sig fanns kvar.Och absurt nog gav hjärnblödningarna Stina mer tid att ägna sig åt sitt skrivande. För att sluta att berätta, att ha en röst, det var inte möjligt.
Det egna skrivandet tog allt större plats i Stinas liv. Hon gick skrivarkurser, skickade in noveller och texter till olika tidningar. Och när hon gick en målarkurs fick hon kontakt med illustratören Marika Lif och tanken om att de skulle göra en bok tillsammans föddes. 2010 kom sagoboken ”Sagan om smått och gott” ut. En sagobok om elva småstugor som såg ut som bulliga hjärtan och om höstvemodiga troll.
Att bli publicerad gav Stina blodad tand och hemma i sitt röda hus i Norrköping skrev hon alltmer. Efter sagoboken kom diktsamlingen ”Eldens aska”. Poesin gav Stina möjligheter till att få ut känslor, att beskriva tillvaron i kortare meningar och med andra ord.
– Jag älskar ord. I mina dikter är det är många ord som betyder något annat än vad de brukar göra. Jag skriver dikter hela tiden, utom när jag har något längre projekt på gång. Jag samlar på nya intryck. Jag samlar på hög. Det ploppar upp då och då. Ibland har jag suttit mig ned och skrivit i ilska eller utifrån en känsla.
Det har sedan blivit två diktsamlingar till, ”Vattnets ådra” och ”Luftens sötma”.
Efter sagoboken och diktsamlingen kom den första romanen ”Andetag”, 2011. En bok som handlar om Elsa som lever i ett jobbigt äktenskap och om hur hon lyckas ta sig ur det. Mannen försvinner i väg och kvinnan blommar upp och blir som en ny person.
Just kvinnors utsatthet är ett återkommande tema som Stina Nilsson Bassell återkommer till. Kvinnor som har fastnat i förhållanden, fast i männens värld, i samhällets normer.
– Jag har alltid ogillat orättvisor. Som hur kvinnor blir och har blivit behandlade. Ibland drar jag det till sin spets, så att jag kan visa, så här kan det vara.
Och precis så är det i den andra romanen ”Eko av natt” från 2013. Huvudpersonen Tanja har rymt från sin man. Hon får hjälp att komma vidare och tar sedan hämnd på ett ganska ovanligt sätt.
Romanerna har blivit tjockare och tjockare. Den tredje romanen ”I mjölnarens spår” från 2015 är med sina 328 sidor mer än dubbelt så tjock som romandebuten.
– Det är en smaksak. Ett sätt att resa med nyfikenhet. Allt vilja mer. Vilja ha in mer. Och så satt jag plötsligt där med 40 mappar under arbetet med boken. Jag hade behövt ett helt rum och kunna klistra upp saker på väggarna.
”I mjölnarens spår” är en historisk roman som utspelar sig i två parallella plan, dels i slutet av 1800-talet där läsaren får följa 22-åriga Emma Klasdotter som gifter sig med storbonden Niklas Niklasson och dels under 1930-talet där Emma ser tillbaka på ett liv och ett äktenskap fullt av hat och lidande. Trots sitt mörka stråk landar boken ändå i ett svagt flämtande ljus.
Inspiration till berättelsen fick Stina under en semesterresa till Gotland.
– Vi var på ett ställe på Gotland. En storbonde som hade gift sig med en ung kvinna från trakten. Mina tankar gick igång. Plus att jag också kollat med fakta från min egen släkt.
De senaste åren har varit produktiva. Sagoboken ”Sagan om Häxan Märta” släpptes 2013 och under 2015 kom förutom ”I Mjölnarens spår” även ”Mannen i rocken”. En sagobok för vuxna där grunden utgörs av en pjäs som Stina haft liggande i byrålådan. Mannen i rocken är en bok om att stanna upp och betrakta världen. Att tillåta sig själv att känna efter, att lyssna och om att våga tänja sina gränser. Kanske löser det inga problem, men det skänker ork att gå vidare, även om det är en regnig höstdag.
Författarskapet har inte bara gett resultat i böcker. Stina är också medlem i Svenska författarförbundet och hon har fått flera fina stipendier, nu senast Region Östergötlands honnörsstipendium. Det här ger henne ännu större möjligheter att koncentrera sig på sitt skrivande. Stina har redan börjat fundera på kommande böcker.
– Nästa projekt ska utspela sig i St. Anna. En spänningsroman med historisk bakgrund. Jag vill också skriva om mig själv, skriva min självbiografi. Berätta om mina hjärnblödningar.
Efter att ha hört lusten som bubblar fram i Stinas röst när hon berättar om vad hon vill skriva om framöver är det tydligt att hennes allt ökande läsarskara har mycket att se fram emot. Och om du inte har möjlighet att köpa hennes böcker, är du välkommen in på biblioteket för att låna hem dem.
Ljudbok- Roman
Stina Nilsson Bassell 