Det katastrofala som hände händer igen!

Vi hungerstrejkade i S:t Lars kyrka i Linköping 1988 för att Sikdar Aktaruzzaman från Bangladesh skulle få stanna. Han hade varit i Sverige i två år och väntat på besked. Beskedet kom, beskedet var utvisning.
Utvisning till ett land där han suttit i fängelse, blivit torterad, och hans morbrors affär bränts ner till grunden.
Sikdar Aktaruzzaman tillhörde ett parti som var mot regimen. Regimen förföljde och försökte utplåna hans familj, men invandrarverket sa att allt var lugnt i Bangladesh.

 

Jag fick tag i en annan kille från Bangladesh som hade blivit utvisad till det ”lugna Bangladesh”. Där blev han torterad och satt i fängelse när han hade blivit utvisad till det ”lugna Bangladesh”.
Tillbaka till Sverige återigen berättade han det för mig. Detta var en ung kille med sorg och rädsla för sitt liv. Han berättade och jag gjorde ett radioinslag.
Chefen för radio Östergötland blev livrädd att inslaget skulle bli anmält. Men det blev det inte, kan det bero på att det var sant?

Han hade blivit iväg skickad till tortyr och fängelse av invandrarverket som sa att ”allt var lugnt i Bangladesh”.
Sikdar hade detta att vänta sig: Tortyr och fängelse, och kanske död. ..
Han tillhörde en medelklass i Bangladesh, det är ju bara när man har mat och tak över huvudet som man kan arbeta politiskt. Arbeta för det man tycker, arbeta för ett annat land.

Sikdar visade mig cigarettmärkena över hela kroppen, han visade mig sin rädsla i form av tystnad. Jag och många andra gömde honom och såg hans rädsla forma honom till en blek människa.
Instängd i en lägenhet hade han inget liv, instängd i väntan på domen fanns ingen framtid.
Så vi hungerstrejkade. Vi satt i kyrkan i tre dagar och gick sen med biskop Martin Lönnebo till invandrarverket i Norrköping.

Där sa de att ”allt är lugnt i Bangladesh” det hade deras ambassadör sagt och det litade de på. En ambassadör befinner sig ju verkligen i det ”riktiga livet”…
Han/hon ser ju verkligen vad som pågår där och lever bland vanliga människor? Det hela blir ju en fars liknande en stor fet lögn, de ser en falsk bild av verkligheten.
Och den falska bilden står verkligen emot alla röster från de som verkligen har levt där.
Men många ställde sig bakom Sikdar vilket så småningom ledde till att han fick stanna i Sverige. Tack och lov.

Stina